Händelserik dag.
Jadu, idag har det varit en ytterst händelserik dag!
Limé mår bättre i benen så jag lät honom trava lite på åkern, och då sätter han igång i den där finaste galoppen någonsin och jag blir skit nöjd.
Men den bara ökar och ökar, seriöst har aldrig suttit på en häst som galopperar så jävla snabbt! Men jag tyckte liksom, det är lugnt jag låter han galoppera av sig lite då.
Nejnej han bara ökar och ökar och tillslut känns det som om vi ska gå omkull...
Jag siktar in mig rakt fram och hoppades på att han skulle göra detsamma men han vek av uppåt mot gården och jag ramlar av och gör typ världens kullibytta ner från honom landar på rygg och rullar över på huvudet.
Jag känner nu hur det gör ont men kände inget då dock.
Jag rusade upp typ halvt gråtande för jag blev så jävla rädd. Han stack upp i fullgalopp mot storvägen!
Jag ringer pappa och då frågade han om jag mådde bra, jag var så jävla chockad och så himla rädd att något skulle hända honom att jag typ sprang upp mot vägen.
Jag stoppade typ alla bilar och sånt och sa med typ gråten i halsen att de skulle köra skit sakta här i byn för att min häst hade stuckit iväg.
Sedan kom det två äldre män och stannade av sig självt och undrade om jag hade ramlat av då sa jag nej och förklarade hela skiten och fick åka med de.
Han som körde kände tydligen åsas pappa och visste vilken häst jag menade! Så jag hittade honom typ vid banafjälskolan och fick tag på honom där. Gick med honom hem då och han liksom såg så skuldmedveten ut.
Men det gör inget Limé,
jag älskar dig ändå.
Limé mår bättre i benen så jag lät honom trava lite på åkern, och då sätter han igång i den där finaste galoppen någonsin och jag blir skit nöjd.
Men den bara ökar och ökar, seriöst har aldrig suttit på en häst som galopperar så jävla snabbt! Men jag tyckte liksom, det är lugnt jag låter han galoppera av sig lite då.
Nejnej han bara ökar och ökar och tillslut känns det som om vi ska gå omkull...
Jag siktar in mig rakt fram och hoppades på att han skulle göra detsamma men han vek av uppåt mot gården och jag ramlar av och gör typ världens kullibytta ner från honom landar på rygg och rullar över på huvudet.
Jag känner nu hur det gör ont men kände inget då dock.
Jag rusade upp typ halvt gråtande för jag blev så jävla rädd. Han stack upp i fullgalopp mot storvägen!
Jag ringer pappa och då frågade han om jag mådde bra, jag var så jävla chockad och så himla rädd att något skulle hända honom att jag typ sprang upp mot vägen.
Jag stoppade typ alla bilar och sånt och sa med typ gråten i halsen att de skulle köra skit sakta här i byn för att min häst hade stuckit iväg.
Sedan kom det två äldre män och stannade av sig självt och undrade om jag hade ramlat av då sa jag nej och förklarade hela skiten och fick åka med de.
Han som körde kände tydligen åsas pappa och visste vilken häst jag menade! Så jag hittade honom typ vid banafjälskolan och fick tag på honom där. Gick med honom hem då och han liksom såg så skuldmedveten ut.
Men det gör inget Limé,
jag älskar dig ändå.
Kommentarer
Trackback
